The journey of a lifetime
Läs och kommentera, mina små älsklingar!
/Julio
En försenad födelsedagspresent? ^^
Åkte hem dagen innan min födelsedag för att skriva körkortsteorin (som jag klarade!) och sen bokade jag uppkörningen på en gång. Var sjukt nervös, men i måndags körde jag iallafall upp i Jakobsberg. Gjorde en del misstag när jag körde och kom på mig själv med att knappt titta i höger backspegel (förlåt Philip!), så jag var ganska nervös när jag svängde in på parkeringen... "Tack för åkturen... Jag kommer... Godkänna dig idag." Blev så sjukt jävla jätte underbart glad!!! Så de senaste dagarna har jag spenderat i bilen, moaha =)
Nu är det 13 dagar kvar tills jag flyttar och jag har börjat packa. Pappa ska ta med en väska på söndag när han åker. Gissa vad den är fylld med? Skor. Jag måste sluta köpa skor :P
/Julio
Rescue Patrol
Fel, båten startade faktiskt. Vi glider ut på vattnet och får upp lite fart, bestämmer att Frida ska hoppa i först, drar på oss våtdräkterna och slänger i linan åt Frida.
Självklart har vi stängt av motorn medans vi hållit på, så vi vrider om nyckeln. Vi vrider om nyckeln... Ungefär samma procedur som förra gången men får till slut igång båthelvetet igen. Kör iväg. Saakta. Full gas. Det går ändå långsamt. Frida försöker ställa sig upp men har för lite fart för att hålla balansen. Vi testar igen. Full gas. Noll fart. Vi står helt stilla på vattnet och börjar bli lite småledsna.
Vi börjar titta efter paddlar i båten, men hittar inga. Hur tar man sig in till land från mitten av Edsviken med en död motorbåt utan paddlar? Vi börjar skämta lite om att vi kan ju hoppa i och simma in båten till land och ungefär då får vi igång skrället igen. Vi börjar puttra bort mot bryggan och ska köra in och parkera(parkerar man båtar?! :P) när motorn lägger av igen. Vi börjar driva bortåt och känner att en ledsen tår skulle sitta fint. Vi börjar paddla med skidorna men inser att vi driver länge och längre bortåt.
Vad gör man då? Ringer Rescue Patrol såklart!
Som tur var fanns ju jag och Philip redan på båten, så vi drog på oss våtdräkterna igen och hoppade i, tog tag i varsin tamp och började simma. Några få sekunder senare var vi i land och kunde nöjda flyta runt i vattnet med våra dräkter och flytvästar. Sen att det kanske var lite kallare för Patrik att bada, som inte hade någon våtrdräkt, är en helt annan (och ointressant) historia...
/Julio
Qongqothwane
Ska alldeles strax springa iväg till tåget och åka till kyrkan för en introdag med konfirmanderna. Igår hade vi grillkväll med ledarna och det känns faktiskt mycket bättre nu! Alla är jättesöta och snälla så jag kan nog hitta någon som kan ersätta Emma för två veckor (förlåt Emma!).
Tid börjar bli en scarce resource nu, hur man nu säger det på svenska... Idag måste jag hinna med att packa till Karlberg, boka biljetter till Schweiz, plugga körkortsteori och bjuda hem kusinerna till min födelsedag. Dessutom har jag planerat att vara i kyrkan mellan 10 och 12, bada med Bullen och Gourpie och åka vattenskidor med Frida, Patrik och Philip. Hur får man tiden att räcka till? Ändå känns det som att det funkar varenda gång man känner så här, så det ska väl funka nu med!
/Julio
Stora eller lilla svängen?
Crap, jag kommer aldrig ta mig igenom den här boken, men om jag inte gör det kommer jag kugga. Hjälp mig!
Och vad *** menas med "Du har alltid väjningsplikt när du kör ut på en väg eller gata från gång- eller cykelbana, som du har korsat." Hur kör man ut från en bana man har korsat?
/Julio
Calle Berg
Jag vet att det kommer bli hur kul som helst, att vi kommer ha underbart väder och hitta på en massa roliga saker, men ändå finns den där känslan i magen. Att jag hellre skulle stanna hemma, eller åka iväg någonstans med mina kompisar. Det kanske är för att det är mina sista veckor i Sverige som försvinner nu, kanske är det för att 15-åringar krymper för varje år som går. Fast det är nog för att Emma inte ska följa med.
Jag har varit ute på Karlberg några gånger i mitt liv, närmare besämt sex gånger, och varje gång har Emma varit med. Fem av gångerna har vi sovit tillsammans, fyra av dom gångerna har vi sovit i samma rum - det första till höger efter toaletten i södra-södra. Typ två och en halv av gångerna har vi behövt dela säng för att någon av oss har glömt lakan. Karlberg och Emma hör ihop helt enkelt.
Kommer jag klara det?
/Julio
People Spotting and Clock Watching
Efter gamla stan gick vi bort till Sergels torg och kollade in alla fjortisar och emos som hänger där. Amin bor i USA och där finns inte dom här typerna av människor, så vi hade otroligt roligt åt att kolla på dem. Inte nog med att kolla på dem - vi bytte till teleoptiken på Amins kamera (min ligger fortfarande hos Denise!) och smygfotade en massa människor. Creepy? Nej, inte alls. Det är ni som är konstiga, inte jag.
Nu är det lite mer än en månad kvar tills att jag flyttar. Panic?
/Julio
Scrapbooking
Jag är trött och ska sova, natti!
/Julio
Förändring
Jag köpte en bok idag som jag ska göra en New York Scrapbook av, funderar att börja på den. Har inget bättre för mig en söndagkväll som denna... ;)
I brist på annat intressant kan jag berätta att jag var och såg Mamma Mia idag och känner att för varje sån här cheesy romantisk film som jag ser vill jag bara mer och mer ha kärlek. Ge mig en liten hunk att kramas med, snälla? Jag kan väl få det i födelsedagspresent? Please? Pretty please?
/Julio
Press press press
Känns som om jag borde göra något i varje fall...
/Julio
I'm back och jag går till attack!
När jag dessutom hittar en tidning på golvet på tunnelbanan och läser lite snabbt rubriken medans jag går förbi. Vänta, det stog någonting om "Swedes"... Jag plockar upp tidningen och läser: "Swedes protest e-mail tapping law" och världens härligaste, men också världens hemskaste, känsla går genom kroppen. Dom protesterar. Medier i USA uppmärksammar det. Härliga känslor. Sverige bryter mot mänskliga rättigheter. Jag blir mörkrädd.
"[...] Google have called the law [...] the most far-reaching eavesdropping plan in Europe[...]" (New York Metro)
Samtidigt som jag känner oerhört starkt i den här frågan får jag lite dåligt samvete. Här sitter vi och klagar på att bli avlyssnade. I Darfur pågår ett folkmord. Något som världen sa aldrig skulle hända igen efter förintelsen. Savedarfur.org för mer information.
/Julio
Sveriges politiker är av toppklass
Läste just i Christian Engstöms blogg att Olofsson tycker att det skulle vara riktigt bra om man kunde inkludera personlig integritet i den svenska grundlagen. Ja, men det låter ju som en bra idé. Det låter ju till och med som om någon kanske kom att tänka på den ideén för ett par år sedan. Ganska många år sedan. Det låter ju nästan som om det kanske möjligtvis redan är inkluderat i grundlagen. Så lätt var det.
/Julio
I know you missed me!
För ungefär tre veckor sedan landade vi alltså på Dulles International Airport i Washington D.C., där vi möttes av en massa finnar, amerikaner och indier som stod och väntade på bussen ut till konferensen. Det kändes sjukt overkligt och det var varmt och fuktigt som satan... När vi kom fram till hotellet vi skulle vara på den närmaste veckan delades vi upp i länder, rum och bussar och jag skiljdes från mina svenska vänner och gav mig in på nya äventyr med mina nya vänner i Turkiet.
Turkiet var en lustig grupp. Vi hade alla sorters människor. Vikingarna Maria och jag, lustigkurren Garret, smart-ass Bhavik, gitarr-geniet Josh och diplomatiska Lisa. Plus en massa annat skönt folk! Vi bodde grannar med Costa Rica och varje tråkig stund vi fick gick vi till anfall mot dem. En dag bestämde vi oss för att ta det sista steget och invadera dem fullt ut. Jag tror att de blev internationellt erkända som the Turkish Republic of Costa Rica, det kändes verkligen skönt ;)
Anyways, jag ska inte gå in alltför mycket på vad som pågick i Turkiet, det skulle hota landets säkerhet. Vi hade iallafall riktigt roligt och vi svenskar lyckades få en massa utlänningar att dansa små grodorna på midsommar!
Efter tre veckor var vi trötta, panka och ganska nöjda. Det var grymt skönt att komma hem till lilla tysta Sverige efter New York. Men det är ganska tyst och tråkigt.
/Julio
So long suckers!
Ses om tre veckor!
/Julio
Borde man skämmas?
Så, eftersom "gammelmedierna" verkar vägra att raportera något om det här får jag väl hoppa på bloggtåget och skriva om det också!
Vill vi ha ett storebrorssamhälle? Nja, inte min högsta dröm iallafall. Många kommer och säger att det spelar ju ingen roll så länge man inte har något att dölja, men det här handlar inte om vem som är kriminell och vem som är hederlig, det här handlar om grundstenar i en demokrati och om mänsliga rättigheter.
Detta kommer ur FNs förklaring av de mänskliga rättigheterna och jag tycker att det räcker som argument för att dissa lagförslaget som ger FRA möjlighet att avlyssna all kabelburen kommunikation som går över Sveriges gränser (i princip all internet- och telefonkommunikation korsar Sveriges gränser på ett eller annat sätt).
En annan sak som bör uppmärksammas är att FRA har sysslat med den här formen av avlyssning i flera år och Anders Wik, föredetta överdirektör vid FRA, har kommenterat lagförslaget genom att säga att "uppgiften (avlyssning) har funnits tidigare, men på det här sättet blir det lagligt". Jo, men juste, jag vill ju ge en kriminell verksamhet rätten att lyssna på och lagra allt jag kommunicerar. Så är det.
Jag är inte bitter. Jag gillar storebror.
/Lillasyster Julia