Things to do when you're bored
Vad gör man när man har försökt sova i en sisådär 2 timmar (edit: 3 timmar), upptäckt att ungefär varje gång man lägger sig ner, sitter ner, ehm, andas etc. osv. mm. får världens hostattacker? Det är inte så kul att vakna en eller två gånger i minuten av att inte kunna andas, försöka hosta lite tafatt, slemma lite och sen försöka somna om för att vakna igen och så börjar det om igen.
Så, vad gör man en tisdagnatt när man inte kan sova ordentligt? Funderar på att dra på lite Scrubs, men om jag startar den stationära datorn kommer jag väcka hela huset. Dålig idé.
Pratade med en kompis från jobbet på msn om hysterin kring Engla och liknande historier. Är det inte lite konstigt, (eller nej nu säger jag emot mig själv, det är ganska logiskt, men är det inte lite tragiskt) att vi tar en sådan här grej som morden på Engla och Pernilla och förstorar upp det så otroligt mycket och gör det på ett vis till vår centala punkt i tillvaron. Vi sätter det på varenda löpsedel, det tar upp minst 20 sidor av varje kvällstidning och "Engla" är det enda namnet Sverige tycks kunna uttala under flera veckor.
Missuppfatta mig inte nu, det är inte så att jag inte tycker att det som hände var tragiskt, fel och oerhört hemskt, men jag tycker att sättet medierna behandlar en sådan här tragedi och inställningen vi svenskar som folk har inför detta och andra katastrofer är både intressant och beklagansvärt.
Genom att gå ut i tidningar och TV med namn och bild på Englas mördare ger man denna hemska akt, mord, ett ansikte. Det som för många är ogreppbart och så långt borta från verkligheten man bara kan komma, ser man nu i en man som lika gärna skulle kunna vara din granne som någon annans. Medierna gör inte mördare till hjältar, men de ger helt klart makt till dem genom att skriva så mycket och detaljerat om dem. Makt som i att de(mördare) blir mer accepterade i samhället i och med att mord hamnar närmre varje människas verklighet och blir någonting man kan identifiera med och man accepterar att det finns i ens närhet, men också makt som i skräckingivelse.
Genom att skriva om dessa hemska människor som mördar, våldtar och gör andra oacceptabla saker mot sina offer, berättar medierna om att han, den där, din granne eller kankse den snälla farbrorn som brukar ta samma buss som du, han kan vara en sådan. Genom detta sätts en hel nation i skräck. Som ett exempel kan jag säga att en väns lillasyster inte vågade gå själv från skolan efter hon hört om Engla. Är det det vi vill, eller vill vi sätta dit brottslingar och förebygga och bekämpa brott?
Kan du säga en svensk som inte vet vem Engla är? En svensk som inte vet vad Anders Eklund har gjort? Och kan du sen säga en svensk som vet namnet på en afrikansk, asiatisk, arabisk eller latinamerikansk människa(läs: vanlig, icke innan sin död känd människa) som har blivit mördad? Vem som heltst? You get my point. Jag kan det inte heller. Varje dag händer det oräkneliga hemska saker runt om i världen. Barn svälter, blir utnyttjade både sexuellt och som arbetskraft, människor blir mördade och mänskliga rättigheter blir brutna. Täcker det här löpsedel efter löpsedel? Får det 20 sidor i Aftonbladet? Nej, på sin höjd får det en halvsida på ett halvtaskigt ställe i tidningen där ingen ändå läser. På sin höjd. Då ska det vara något saftigt, något som gärna går att knyta till europeisk/amerikansk ekonomi eller andra intressen.
Varför blir vi svenskar så emotionellt rörda och skärrade när en, en, flicka blir mördad? Jag säger absolut inte att hennes liv inte var värdefullt och vill verkligen inte få någon att må dåligt på något sätt genom att skriva så här, men hur kan en flickas liv väcka så mycket uppståndelse och röra så många hjärtan när vi vet vad som pågår vareviga dag runt om i världen? Varför kan vi inte känna samma känslor när vi får höra att x antal människor har dött här och där på grund av det och det? Varför sympatiserar vi mer med svenskar, europeer och i viss mån amerikaner än med resten av världen?
Jag hoppas att jag inte har upprört någon och att min text inte är allt för osammanhängande efter att ha varit vaken i snart 23 timmar...
Nu ska jag hitta någonting annat att sysselsätta mig med dom 3-4 timmarna som är kvar innan väckarklockan ringer.
/Julia
Så, vad gör man en tisdagnatt när man inte kan sova ordentligt? Funderar på att dra på lite Scrubs, men om jag startar den stationära datorn kommer jag väcka hela huset. Dålig idé.
Pratade med en kompis från jobbet på msn om hysterin kring Engla och liknande historier. Är det inte lite konstigt, (eller nej nu säger jag emot mig själv, det är ganska logiskt, men är det inte lite tragiskt) att vi tar en sådan här grej som morden på Engla och Pernilla och förstorar upp det så otroligt mycket och gör det på ett vis till vår centala punkt i tillvaron. Vi sätter det på varenda löpsedel, det tar upp minst 20 sidor av varje kvällstidning och "Engla" är det enda namnet Sverige tycks kunna uttala under flera veckor.
Missuppfatta mig inte nu, det är inte så att jag inte tycker att det som hände var tragiskt, fel och oerhört hemskt, men jag tycker att sättet medierna behandlar en sådan här tragedi och inställningen vi svenskar som folk har inför detta och andra katastrofer är både intressant och beklagansvärt.
Genom att gå ut i tidningar och TV med namn och bild på Englas mördare ger man denna hemska akt, mord, ett ansikte. Det som för många är ogreppbart och så långt borta från verkligheten man bara kan komma, ser man nu i en man som lika gärna skulle kunna vara din granne som någon annans. Medierna gör inte mördare till hjältar, men de ger helt klart makt till dem genom att skriva så mycket och detaljerat om dem. Makt som i att de(mördare) blir mer accepterade i samhället i och med att mord hamnar närmre varje människas verklighet och blir någonting man kan identifiera med och man accepterar att det finns i ens närhet, men också makt som i skräckingivelse.
Genom att skriva om dessa hemska människor som mördar, våldtar och gör andra oacceptabla saker mot sina offer, berättar medierna om att han, den där, din granne eller kankse den snälla farbrorn som brukar ta samma buss som du, han kan vara en sådan. Genom detta sätts en hel nation i skräck. Som ett exempel kan jag säga att en väns lillasyster inte vågade gå själv från skolan efter hon hört om Engla. Är det det vi vill, eller vill vi sätta dit brottslingar och förebygga och bekämpa brott?
Kan du säga en svensk som inte vet vem Engla är? En svensk som inte vet vad Anders Eklund har gjort? Och kan du sen säga en svensk som vet namnet på en afrikansk, asiatisk, arabisk eller latinamerikansk människa(läs: vanlig, icke innan sin död känd människa) som har blivit mördad? Vem som heltst? You get my point. Jag kan det inte heller. Varje dag händer det oräkneliga hemska saker runt om i världen. Barn svälter, blir utnyttjade både sexuellt och som arbetskraft, människor blir mördade och mänskliga rättigheter blir brutna. Täcker det här löpsedel efter löpsedel? Får det 20 sidor i Aftonbladet? Nej, på sin höjd får det en halvsida på ett halvtaskigt ställe i tidningen där ingen ändå läser. På sin höjd. Då ska det vara något saftigt, något som gärna går att knyta till europeisk/amerikansk ekonomi eller andra intressen.
Varför blir vi svenskar så emotionellt rörda och skärrade när en, en, flicka blir mördad? Jag säger absolut inte att hennes liv inte var värdefullt och vill verkligen inte få någon att må dåligt på något sätt genom att skriva så här, men hur kan en flickas liv väcka så mycket uppståndelse och röra så många hjärtan när vi vet vad som pågår vareviga dag runt om i världen? Varför kan vi inte känna samma känslor när vi får höra att x antal människor har dött här och där på grund av det och det? Varför sympatiserar vi mer med svenskar, europeer och i viss mån amerikaner än med resten av världen?
Jag hoppas att jag inte har upprört någon och att min text inte är allt för osammanhängande efter att ha varit vaken i snart 23 timmar...
Nu ska jag hitta någonting annat att sysselsätta mig med dom 3-4 timmarna som är kvar innan väckarklockan ringer.
/Julia
Kommentarer
Trackback
