So long suckers!
Jag skrev ett jättefint inlägg, men blogg.se, eller publishme.se som dom heter nu är inte snälla mot mig idag. Kontentan var iallafall att jag åker till USA om 5 timmar och någonting om att jag inte vet vad som lockar men något är det och att jag hoppas att verkligheten stämmer överens med mina drömmar. Typ.
Ses om tre veckor!
/Julio
Ses om tre veckor!
/Julio
Borde man skämmas?
Oj, vad jag känner mig efter nu! Fick en invite till gruppen FRA-Lagen (internetavlyssning) är en sjuk dum idé! och tänkte något i stil med: Haha, vilka retards, kommer ni på det nu, ett år för sent? Sen började jag söka runt på nätet. Jag hittade absolut ingenting hos DN, SvD eller andra "pålitliga" källor. Massor av blogginlägg däremot. Tydligen är det så att omröstningen om lagförslaget är den 17e juni.
Så, eftersom "gammelmedierna" verkar vägra att raportera något om det här får jag väl hoppa på bloggtåget och skriva om det också!
Vill vi ha ett storebrorssamhälle? Nja, inte min högsta dröm iallafall. Många kommer och säger att det spelar ju ingen roll så länge man inte har något att dölja, men det här handlar inte om vem som är kriminell och vem som är hederlig, det här handlar om grundstenar i en demokrati och om mänsliga rättigheter.
Så, eftersom "gammelmedierna" verkar vägra att raportera något om det här får jag väl hoppa på bloggtåget och skriva om det också!
Vill vi ha ett storebrorssamhälle? Nja, inte min högsta dröm iallafall. Många kommer och säger att det spelar ju ingen roll så länge man inte har något att dölja, men det här handlar inte om vem som är kriminell och vem som är hederlig, det här handlar om grundstenar i en demokrati och om mänsliga rättigheter.
Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.
Detta kommer ur FNs förklaring av de mänskliga rättigheterna och jag tycker att det räcker som argument för att dissa lagförslaget som ger FRA möjlighet att avlyssna all kabelburen kommunikation som går över Sveriges gränser (i princip all internet- och telefonkommunikation korsar Sveriges gränser på ett eller annat sätt).
En annan sak som bör uppmärksammas är att FRA har sysslat med den här formen av avlyssning i flera år och Anders Wik, föredetta överdirektör vid FRA, har kommenterat lagförslaget genom att säga att "uppgiften (avlyssning) har funnits tidigare, men på det här sättet blir det lagligt". Jo, men juste, jag vill ju ge en kriminell verksamhet rätten att lyssna på och lagra allt jag kommunicerar. Så är det.
Jag är inte bitter. Jag gillar storebror.
/Lillasyster Julia
Detta kommer ur FNs förklaring av de mänskliga rättigheterna och jag tycker att det räcker som argument för att dissa lagförslaget som ger FRA möjlighet att avlyssna all kabelburen kommunikation som går över Sveriges gränser (i princip all internet- och telefonkommunikation korsar Sveriges gränser på ett eller annat sätt).
En annan sak som bör uppmärksammas är att FRA har sysslat med den här formen av avlyssning i flera år och Anders Wik, föredetta överdirektör vid FRA, har kommenterat lagförslaget genom att säga att "uppgiften (avlyssning) har funnits tidigare, men på det här sättet blir det lagligt". Jo, men juste, jag vill ju ge en kriminell verksamhet rätten att lyssna på och lagra allt jag kommunicerar. Så är det.
Jag är inte bitter. Jag gillar storebror.
/Lillasyster Julia
Things to do when you're even more bored
Tänkte introducera min nya skola lite. Här är den, International School Basel. Jag var där igår(måndag) och hälsade på, var med på lite lektioner och pratad med rektorn. Det verkar vara en väldigt bra skola, dock väldigt strikt med många regler. I mitt år finns det fyra andra svenskar; Andrea, Simon och tvillingarna. Alla människor jag träffade verkade roliga, snälla och intressanta ^^
Det är verkligen en high school känsla man får när man går in i skolan, precis sådär som man föreställer sig att det ska vara från det man sett i filmer. Alla lärare blir kallade Mr./Mrs./Ms., alla har samma schema så antingen är korridorerna proppfulla eller folktomma och det bästa av allt: morning break.
Jag följer med Andrea ned för några random trappor som känns som brandtrapporna på Åva och kommer till slut ned och vi kommer in i ett stort, stort rum fullt med människor. It's the cafeteria. Här samlas alla och gossipar om helgen, äter, pluggar det sista inför det där fysikprovet och det är precis som i filmerna! Jag visste att det fanns och jag har hittat det! Det enda som skulle kunna göra det här ännu bättre är om hela skolan helt plötsligt skulle förvandlas till High School Musical (skolan har iofs satt upp den som en pjäs...) och alla i cafeterian skulle börja sjunga "Status Quo"
Det är verkligen en high school känsla man får när man går in i skolan, precis sådär som man föreställer sig att det ska vara från det man sett i filmer. Alla lärare blir kallade Mr./Mrs./Ms., alla har samma schema så antingen är korridorerna proppfulla eller folktomma och det bästa av allt: morning break.
Jag följer med Andrea ned för några random trappor som känns som brandtrapporna på Åva och kommer till slut ned och vi kommer in i ett stort, stort rum fullt med människor. It's the cafeteria. Här samlas alla och gossipar om helgen, äter, pluggar det sista inför det där fysikprovet och det är precis som i filmerna! Jag visste att det fanns och jag har hittat det! Det enda som skulle kunna göra det här ännu bättre är om hela skolan helt plötsligt skulle förvandlas till High School Musical (skolan har iofs satt upp den som en pjäs...) och alla i cafeterian skulle börja sjunga "Status Quo"
/Julio
Things to do when you're bored
Vad gör man när man har försökt sova i en sisådär 2 timmar (edit: 3 timmar), upptäckt att ungefär varje gång man lägger sig ner, sitter ner, ehm, andas etc. osv. mm. får världens hostattacker? Det är inte så kul att vakna en eller två gånger i minuten av att inte kunna andas, försöka hosta lite tafatt, slemma lite och sen försöka somna om för att vakna igen och så börjar det om igen.
Så, vad gör man en tisdagnatt när man inte kan sova ordentligt? Funderar på att dra på lite Scrubs, men om jag startar den stationära datorn kommer jag väcka hela huset. Dålig idé.
Pratade med en kompis från jobbet på msn om hysterin kring Engla och liknande historier. Är det inte lite konstigt, (eller nej nu säger jag emot mig själv, det är ganska logiskt, men är det inte lite tragiskt) att vi tar en sådan här grej som morden på Engla och Pernilla och förstorar upp det så otroligt mycket och gör det på ett vis till vår centala punkt i tillvaron. Vi sätter det på varenda löpsedel, det tar upp minst 20 sidor av varje kvällstidning och "Engla" är det enda namnet Sverige tycks kunna uttala under flera veckor.
Missuppfatta mig inte nu, det är inte så att jag inte tycker att det som hände var tragiskt, fel och oerhört hemskt, men jag tycker att sättet medierna behandlar en sådan här tragedi och inställningen vi svenskar som folk har inför detta och andra katastrofer är både intressant och beklagansvärt.
Genom att gå ut i tidningar och TV med namn och bild på Englas mördare ger man denna hemska akt, mord, ett ansikte. Det som för många är ogreppbart och så långt borta från verkligheten man bara kan komma, ser man nu i en man som lika gärna skulle kunna vara din granne som någon annans. Medierna gör inte mördare till hjältar, men de ger helt klart makt till dem genom att skriva så mycket och detaljerat om dem. Makt som i att de(mördare) blir mer accepterade i samhället i och med att mord hamnar närmre varje människas verklighet och blir någonting man kan identifiera med och man accepterar att det finns i ens närhet, men också makt som i skräckingivelse.
Genom att skriva om dessa hemska människor som mördar, våldtar och gör andra oacceptabla saker mot sina offer, berättar medierna om att han, den där, din granne eller kankse den snälla farbrorn som brukar ta samma buss som du, han kan vara en sådan. Genom detta sätts en hel nation i skräck. Som ett exempel kan jag säga att en väns lillasyster inte vågade gå själv från skolan efter hon hört om Engla. Är det det vi vill, eller vill vi sätta dit brottslingar och förebygga och bekämpa brott?
Kan du säga en svensk som inte vet vem Engla är? En svensk som inte vet vad Anders Eklund har gjort? Och kan du sen säga en svensk som vet namnet på en afrikansk, asiatisk, arabisk eller latinamerikansk människa(läs: vanlig, icke innan sin död känd människa) som har blivit mördad? Vem som heltst? You get my point. Jag kan det inte heller. Varje dag händer det oräkneliga hemska saker runt om i världen. Barn svälter, blir utnyttjade både sexuellt och som arbetskraft, människor blir mördade och mänskliga rättigheter blir brutna. Täcker det här löpsedel efter löpsedel? Får det 20 sidor i Aftonbladet? Nej, på sin höjd får det en halvsida på ett halvtaskigt ställe i tidningen där ingen ändå läser. På sin höjd. Då ska det vara något saftigt, något som gärna går att knyta till europeisk/amerikansk ekonomi eller andra intressen.
Varför blir vi svenskar så emotionellt rörda och skärrade när en, en, flicka blir mördad? Jag säger absolut inte att hennes liv inte var värdefullt och vill verkligen inte få någon att må dåligt på något sätt genom att skriva så här, men hur kan en flickas liv väcka så mycket uppståndelse och röra så många hjärtan när vi vet vad som pågår vareviga dag runt om i världen? Varför kan vi inte känna samma känslor när vi får höra att x antal människor har dött här och där på grund av det och det? Varför sympatiserar vi mer med svenskar, europeer och i viss mån amerikaner än med resten av världen?
Jag hoppas att jag inte har upprört någon och att min text inte är allt för osammanhängande efter att ha varit vaken i snart 23 timmar...
Nu ska jag hitta någonting annat att sysselsätta mig med dom 3-4 timmarna som är kvar innan väckarklockan ringer.
/Julia
Så, vad gör man en tisdagnatt när man inte kan sova ordentligt? Funderar på att dra på lite Scrubs, men om jag startar den stationära datorn kommer jag väcka hela huset. Dålig idé.
Pratade med en kompis från jobbet på msn om hysterin kring Engla och liknande historier. Är det inte lite konstigt, (eller nej nu säger jag emot mig själv, det är ganska logiskt, men är det inte lite tragiskt) att vi tar en sådan här grej som morden på Engla och Pernilla och förstorar upp det så otroligt mycket och gör det på ett vis till vår centala punkt i tillvaron. Vi sätter det på varenda löpsedel, det tar upp minst 20 sidor av varje kvällstidning och "Engla" är det enda namnet Sverige tycks kunna uttala under flera veckor.
Missuppfatta mig inte nu, det är inte så att jag inte tycker att det som hände var tragiskt, fel och oerhört hemskt, men jag tycker att sättet medierna behandlar en sådan här tragedi och inställningen vi svenskar som folk har inför detta och andra katastrofer är både intressant och beklagansvärt.
Genom att gå ut i tidningar och TV med namn och bild på Englas mördare ger man denna hemska akt, mord, ett ansikte. Det som för många är ogreppbart och så långt borta från verkligheten man bara kan komma, ser man nu i en man som lika gärna skulle kunna vara din granne som någon annans. Medierna gör inte mördare till hjältar, men de ger helt klart makt till dem genom att skriva så mycket och detaljerat om dem. Makt som i att de(mördare) blir mer accepterade i samhället i och med att mord hamnar närmre varje människas verklighet och blir någonting man kan identifiera med och man accepterar att det finns i ens närhet, men också makt som i skräckingivelse.
Genom att skriva om dessa hemska människor som mördar, våldtar och gör andra oacceptabla saker mot sina offer, berättar medierna om att han, den där, din granne eller kankse den snälla farbrorn som brukar ta samma buss som du, han kan vara en sådan. Genom detta sätts en hel nation i skräck. Som ett exempel kan jag säga att en väns lillasyster inte vågade gå själv från skolan efter hon hört om Engla. Är det det vi vill, eller vill vi sätta dit brottslingar och förebygga och bekämpa brott?
Kan du säga en svensk som inte vet vem Engla är? En svensk som inte vet vad Anders Eklund har gjort? Och kan du sen säga en svensk som vet namnet på en afrikansk, asiatisk, arabisk eller latinamerikansk människa(läs: vanlig, icke innan sin död känd människa) som har blivit mördad? Vem som heltst? You get my point. Jag kan det inte heller. Varje dag händer det oräkneliga hemska saker runt om i världen. Barn svälter, blir utnyttjade både sexuellt och som arbetskraft, människor blir mördade och mänskliga rättigheter blir brutna. Täcker det här löpsedel efter löpsedel? Får det 20 sidor i Aftonbladet? Nej, på sin höjd får det en halvsida på ett halvtaskigt ställe i tidningen där ingen ändå läser. På sin höjd. Då ska det vara något saftigt, något som gärna går att knyta till europeisk/amerikansk ekonomi eller andra intressen.
Varför blir vi svenskar så emotionellt rörda och skärrade när en, en, flicka blir mördad? Jag säger absolut inte att hennes liv inte var värdefullt och vill verkligen inte få någon att må dåligt på något sätt genom att skriva så här, men hur kan en flickas liv väcka så mycket uppståndelse och röra så många hjärtan när vi vet vad som pågår vareviga dag runt om i världen? Varför kan vi inte känna samma känslor när vi får höra att x antal människor har dött här och där på grund av det och det? Varför sympatiserar vi mer med svenskar, europeer och i viss mån amerikaner än med resten av världen?
Jag hoppas att jag inte har upprört någon och att min text inte är allt för osammanhängande efter att ha varit vaken i snart 23 timmar...
Nu ska jag hitta någonting annat att sysselsätta mig med dom 3-4 timmarna som är kvar innan väckarklockan ringer.
/Julia
